söndag 7 augusti 2011

Längtan

Min mor har nu fått sin önskan uppfylld, hon har fått sluta sitt liv hemma med oss i grundfamiljen runt henne.
I torsdagskväll somnade hon in lugnt och stilla, inte en ryckning och inte ett uns av rädsla eller ångest, hon slutade bara andas. Hon var klar med livet och önskade inget annat än att få vandra vidare och slippa plågorna. Nu lider hon inte längre

Kvar finns en tomhet

8 kommentarer:

  1. Rart och fint.
    Jag hoppas tomheten försvinner långsamt och fint. Det är svårt att skriva något klokt, men jag tänker på dig och önskar dig en rofylld söndag.

    SvaraRadera
  2. Det är skönt att få en önskan uppfylld på det viset men tomt för dem som finns kvar. Enda trösten är att tomheten så småningom mildras. jag önskar att du o de dina får en rofylld tid framöver.

    SvaraRadera
  3. Ett vackert avsked och ett fint sätt att få vandra vidare.
    Skickar kramar och omtanke till dig.
    Milla

    SvaraRadera
  4. Inget man säger kan väl lindra sorgen, men jag tänker på dig för det kan inte vara lätt att förlora en förälder. Skönt att det gick lugnt och fint i alla fall, så skulle man önska att det blev för alla. Fint av er att hon fick vara hemma hos er den sista tiden.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Det finns inte mycket man kan säga till tröst när livet har sin gång och det oundvikliga slutet är här. Tomheten och saknaden finns i luften man andas och orden räcker inte till...
    Jag hoppas att du känner förtröstan och ro i att slutet blev precis som hon ville. Vad kan man egentligen mer önska sig?
    Tiden lär läka alla sår, sägs det och det tror jag på.
    Hon lever ju kvar i ditt minne och kommer alltid att finnas där om du behöver hennes stöd.

    Jag ger dig många varma kramar i tanken.
    <3

    SvaraRadera
  6. Att förlora en närstående och avhållen familjemedlem är aldrig lätt.
    Sök styrka och tröst i det värdiga avslut din mor ändå fick, långt ifrån alla förunnat att få ha sina kära omkring sig.
    Sänder varma tankar!

    SvaraRadera
  7. Döden är kanske behaglig när man själv är klar i livet och vill vidare, som din mamma. Hon verkar fått ett fint slut med sina nära och kära runt sig, nöjd och belåten efter ett långt och innehållsfullt och lyckligt liv.
    Tänker på dig i din sorg, för hur gärna de än må vilja själva o hur gamla de än må vara så är det alltid "en älskad mamma" någon man alltid minns och tänker på och känner stor förlust av.
    Kramiz Anki

    SvaraRadera
  8. Så skönt för din mamma. Så härligt att hon kunde vara hemma hos er. En fin tröst i er sorg. Kram!

    SvaraRadera