Nu börjar den kritiska tiden närma sig, den tiden där jag blev sjuk ifjol och som ledde till att jag vart inlagd på sjukahuset över hela jul och nyår utan att få ta emot besök.
Lite känns det i kroppen, en oro liksom, att något annat ska hända. Någon annan sjukdom som gör att jag inte får vara med familjen i år heller.
Usch vad huvudspöken ställer till det......för vet ni vad? Jag tänker vara frisk i år:)))))
Men något som inte är hjärnspöken är tröttheten som står i kroppen. Tyvärr kommer jag inte att lyckas lika bra i år med att få ut eleverna varken på praktik eller i anställning. Det märks att tiderna är mycket tuffare nu och företagarna drar öronen åt sig och investerar inte i nyanställningar trots mycket förmånliga lönebidrag. Men som vägledare vill man ju inte ge upp ochefter ett x-antal 50 timmars vecka rullar naturligtvis tröttheten över en. Återigen förstår jag inte varför det är så stor skilnad på lärares arbetsbelasning/tid och på oss vägledares. Vi är också med eleverna hela dagarna och skulle må bra av julledigt.....
Men skit i det...ha det gött alla
Lärare har inte mindre arbetstid än du. DEt är bara en liten del som består av de lektioner som syns på skolans schema. Resten är lektionsförberedelser, rättningar, efterarbete, föräldrakontakter och kontakt med andra inblandade, ämnesmöten, lagmöten osv i all oändlighet. Tiden i skolan räcker inte till. Jag antar att en vägledare knappast måste jobba hemma också kvällar och helger?
SvaraRadera