Simning i 40 minuter på fastande mage imorse. Älskar verkligen att simma tidigt på dagen. Där är inga skrikande och tjoande barn och inga supertränande ungdomar. Bara vi medelåldersfolk som simmar i vår egen takt och som njuter av det. Fast min egen takt innebär faktiskt att jag är helt slut när jag går upp från bassängen. Benen darrar och tyngdlagen slår ner med kraft.
Fast ibland är bassängen full av "gubbar" som simmar (mycket sakta) en längd, sen snackar dom i fem minuter för att återigen simma en längd..osv i tjugo minuter. Sen är träningen klar och gänget sätter sig i bubbelpoolen. Mysgubbar!
I morgon blir det styrketräning på eftermiddagen, fast först ska jag sälja dotterns lägenhet.
Lite oroväckande är det att kollegan upplever svimningskänslor och total blekhet. Hennes hjärta har också börjat dansa polka i bröstet på henne. Jag ger mig tusan på att det är stressen som spökar. Hur ska vi agera för att få en dräglig arbetsbörda? Då menar jag en arbetsdag utan backstabbing av lärare och en chans att lyckas i arbetet.
Fast jag har mitt sätt att hålla det ifrån mig, det är faktiskt omöjligt att göra det omöjliga inte ens vi vägledare klarar det, det är bara ibland som jag låter pikarna träffa och gå in i mig. Det sker på dagar då orken inte finns eller när pansaret ramlat ner från bröstet. Gäller att hålla garden uppe med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar