Nerver.....inte av stål

Nu har jag fått min operationstid och jag får erkänna...det knyter sig i magen på mig. Är så förtvivlat rädd att bukspottskörteln ska infekteras igen. De kunde ju inte ge mig någon form av garanti på att det inte kommer att bli så.

Min utsikt från sjukahusetsängen förra gången

Fast jag lovar att inte tjata om detta här på bloggen, inte förrän det är dags och sen efteråt.

Sista halva arbetsdagen är gjort och från och med imorgon är det heltid som gäller. Så jag skulle önska att jag kunde fortsätta på halvtid, är ju helt slut på det när jag kommer hem. Hade faktiskt inte haft något emot att alltid jobba halvtid eller åtminstone 75%. Men ekonomin tillåter inte det...eller det skulle den visst kunna men då får vi ta bort grädden på moset och det är jag inte villig att göra...inte än ivarjefall. Husbilen kostar och naturligtvis även resorna som vi gör, men det är ju vårt livselixir, det som vi längtar till maken och jag.
Jag får helt enkelt stå ut, det har jag ju gjort hela livet :)

Ha det gött alla